Man säger att det aldrig får hända igen, och till minnesdagen fylls tidningarna av tillbakablickande reportage.

Och på en skola i Stockholm får barnen inte gå ut på rasten.

Vi har sett bilderna så ofta att de blivit symboler från något avlägset, overkligt: de levande skeletten, de randiga fångdräkterna, taggtråden, strålkastarna, högarna med lik. Det är omöjligt att greppa och blir verkligt först i detaljerna som de ännu levande återger:

– Det sista mamma sa var ”ta hand om er flickor”, berättar Livia Fränkel, 87, i Aftonbladet.